Jag blir sur

och ledsen när dem håller på sådär. Jag vet att dem inte är vana att se mig så, eller uppträda på detta viset och jag vet också att dem bara bryr sig om mig och dem vill inte att något ska hända mig. Jag vet, jag vet, jag vet. Men jag kan faktiskt ta hand om mig själv, om misstag inte görs kommer jag aldrig lära mig, inte för att jag vill göra misstag.
Träffade Teddy igår, så synd om han, han fick vänta en massor i göteborg, all trafik blev inställd och så. Men usch va bra allt var när han kom, känner mig trygg hos honom. Följde han till kampenhof för typ en timma sen, hoppas på att träffa honom snart, saknar hans närvaro.
Och mina föräldrar måste sluta vara så löjliga, annars rymmer jag hehe. Bla. När som helst kommer mina föräldrar in genom dörren...

Lycka till Natalia, säger jag bara. äsch jag överlever nog :P