coniita

Igår kväll när jag satt och bara tänkte på allt jag hade att göra, så satt mamma och prata med mormor som just u är i Chile. Mamma bad mig att komma för att lilla coni ville prata med mig, och jag blev så himla glad. Att hon kommit ihåg mig den lilla busen. Alltså hon är så himla söt, fick tåren i halsen, saknar henne och alla därborta så mycket. Det är så skönt att veta att man har en sådan stor underbar familj även om man bor långt från varandra.

När jag satt och prata med Emelie i lördags natt så kom jag fram att vi alla behöver gå till någon familj terapeut eller vad det heter. Flera som tycker att jag är så stark och inte gett upp och blaa. Men alltså jag vet inte om man kan säga så, hur många gånger har jag inte flippat ut liksom? kanske inte så jätte mycket men något så att situationen blivit värre. Jag är glad i alla fall att allt blivit så mycket bättre, man ser jätte stor skillnad, även om det är en del kvar att bearbeta så är allt påväg åt det positiva hållet.